10 juni 2011

Åskan

Såhär i åsk-tider fick jag höra en historia av min far angående vedboden. När han var ung gick åskan riktigt hårt här, gården ligger högt och är sista husen på elledningarna och på den tiden var det blanktråd och elen kom över berget hit och de blev därför perfekt åsk-ledare. Det slog ner i parti och minut här.
En kul historia om min farfar är på den tiden på Televerket hade hand om telefonerna, de var fast monterade i väggen och man fick betala extra om man ville ha ett telefonjack som man kunde dra ur. Det vägrade förstås min snåle farfar att betala för och när åskan slagit sönder telefonen för 5e gången samma sommar tröttnade Televerket och installerade ett gratis!
Men nu till vedboden. På somrarna här var det alltid fullt med folk, farmor, farfar, de fyra barnen, sommarbarnen, släkt och vänner. När åskan närmade sig packade alla ihop sig i vedboden. Det var tydligen det enda huset på gården som inte hade någon el och då alltså det säkraste att befinna sig i när åskan härjade. Jag inbillar mig att dom tog med sig filtar och picknickkorg, kanske något sällskapsspel. Det måste varit riktigt mysigt, men ändå rätt skönt att åskan inte går lika hårt längre.

Ps. Det går trögt på byggfronten, 5e dagen i rad jag ligger nerbäddad med feber och halsont, suck. Ds.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar